Semester-minnen i Chasseradès

Hotel des Sources Maurin från Mas hade förberett vår hyrning, en helt forntida stuga där en anfader till en skomakare måste ha försett generationer av busungar, så små var storlekarna på de par som lämnats under dammet i det dåligt belysta ladan. Ja, ni var alla där för att vänta på den sprudlande gula och röda micheline som vi dröjde med att ankomma, vi, de "Parigos med kalvhuvuden".

År efter år svarade ni närvarande vid vårt möte med samma trohet: Gérard Mangin, Lorette och Martine vars pappa frisör inflikade oss en "militär" sommarfrisyr; bröderna Gazeilles och systrarna Benoit, Lili, Danièle och andra nimois från Kaserne, Kamrat Poulou Morel från Bessèges och hans älskade far med rökande pipor, Casanova från Marseille som alltid var sårad, Annie Brochet alltid med ett leende, Annie och Nadine Exbalin och deras kusiner, bröderna Cali från La Grand-Combe och… Jean 'Glöm...' Och du, Christiane Vincent, min stora syster då, vet du att jag har en foto som fångat våra grodasafaris? Stackars amfibier! Vi stod där i våra stövlar, skjorta och stor rutiga förkläde vid bäcken, med våra klibbiga byten i händerna. Kommer du ihåg, det var denna bäck som flöt genom ängarna i La Parro för att återigen rinna kristallklart i de två tvättningarna, där byns skvaller berättades. Efter att ha hört för mycket av byns skvaller, kom han till slut att gå vilse, fördärvad, under bron i de ogenomträngliga nässlorna. Han fick sedan namnet Balat, en illaluktande bäck vid vilken vi måste bromsa vårt lopp med alla fyra ben när vi rusade från fader Montils verkstad hem till fader Saint Jean.

Kommer du också ihåg de kvällarna efter middagen när vi kladdade och rakade din farfar Vincent: drunknande i ett vitt skum upp till ögonlocken, han lät sitt skrattande ansikte bli till mål för våra pappersrakknivar. Jag har behållit i minnet denna samling av oförglömliga bilder och smaker: plockningen av arnica som gav oss en silvermynt från skogvaktaren, magefull av vilda körsbär i ängarna vid Mirandol på kanten av Chassezac, smaken av kantareller plockade i de "hemliga svampskogarna" i skogarna som finns överallt: Mercoire, sluttningarna av Allier, Moure de la Gardille, Chabalerey… den barely syrliga sötman av blåbär och hallon vars gelé var en delikatess till våra mellanmål.

Kyrka På sommarschemat låg vandringen som de äldre organiserade under M. Esposito och hans sons höga expertis, och den hade blivit en klassiker, en riktig pilgrimsfärd till Coucoulut när man klättrade upp på Gouletberget där det bästa var att plocka den vilda kronärtskockan för att föräta hjärtat när man kom hem. Ingen dag gick utan att vårt team skulle improvisera en promenad i de pittoreska landskapen av våra semestrar.

Vägen till Chasserades Precis vid utgången av byn erbjöd helgdnaden ett stort mötesområde för våra oförglömliga fotboll och rugbymatcher. Det var i denna välsignade skog där vi paradoxalt nog stukade flest handleder och bröt flest armar! Lite längre bort, efter att ha passerat kyrkogården, öppnade sig granarnas gallerier i Galtier-skogarna där mammor med pratsamt humör anslöt sig till vakthavaren och hans två döttrar för långa eftermiddagar av… prat. Goda vibbar var alltid på plats under våra vandringar: vid Prat Claux, Chabalier, Mas Méjean, vid källorna till Allier, i Chassezacs klyftor. Jag skulle nästan glömma det berömda trädet som låg på floden som skenade över dessa klyftor: vi hade döpt det till "svarta pantern"! Det var piratskeppet där våra fantasier seglade, den vi måste korsa stammen utan att tappa balansen för att förtjäna våra rangen som matros!

En annan klassiker på sommaren var pilgrimsfärden till Notre-Dame-des-Neiges i Saint-Laurent-les-Bains nära La Bastide-Puylaurent, helgondädat till snöblommans, en mousserande dryck med lyftande egenskaper som avslöjade rus och, vid affiniteter, underlättade lutningen mot själsfränden, den oemotståndliga lutningen av varelser under den belåtna gudens blick, tjänade här av trapisterna.

Mer diskreta och produktiva var våra fiske av finfisk i ängarna i Mas eller våra grymma jakter i granarna, beväpnade med slangbellor vars konstruktion tog en stor del av vår fritid. Gick vi inte så långt som att snatta begagnade däckkamrar från traktorer för att skära ut våra elastiska band som var ordentligt bundna på hasselnötsskytten, hårdnade och sedan böjd i ugnen.

Klocktorn och by Chasseradès, dess invånare alltid på gott humör: Monsieur Bonnet, skogvaktaren med sina ljusgrå ögon som rullade som två kulor mitt i ett vänligt ansikte och hans två döttrar och två söner, Audegade brevbäraren med Toto, Zeze… och den granne Reboul med René, hans mjölkbonde, Pierre och Jean Poudevigne, slaktaren och hotellägaren och Maryse på caféet, tobaksaffärsinnehavaren och Alain, hans brorson från Saint Gilles, prästen Michel och hans tjänare… Jean och Michel, bröderna Ilpides, Maria och Gaston, deras föräldrar, fadern Saint Jean, mästare i boule, fadern Boisset från casinot med sin lastbil av ljust lackat trä, som vänligt transporterade vår koffert vid ankomst och avresa, hans fru lärare, Barrière, brevbäraren, Montil smeden, bröderna Teyssonier och deras muskulösa tjurar, Sabatier den starke, uthuggen i klippan och hans fru Henriette, vår så charmiga granne, och deras son och dotter.

Fritidshus Från mitten av juli fylldes gränderna av den sångande accenten från sommarbesökarna som kom i majoritet från cikadornas land och sommaren blev alltmer varm. Vad mycket aktivitet, färger och förberedelser upp till den berömda balen den 15 augusti! På torget under linden dansade eleganta par vals och paso doble, avslöjande av en slump sina graciösa figurer av lätta draperier under de snurrande klänningarna. Mer rustik kom den oundvikliga auvergnatiska bourrée, med frenetiska steg som varje gång hotade att bryta golvet på balen: "per ben lou dansa, länge leva auvergnaterna!"

Lotto-spelet satte en dämpande ton på denna livliga aktivitet och markerade ett stort koncentrationsmoment fram till ropet av den vinnande "quine!" av kycklingen eller storvinsten av flaskor. Då kunde det mousserande vinet åter flöda och generöst följa de gyllene foccaciorna, fyllda med godsaker, som vi njöt av innan start på den traditionella bouletävlingen. Organiserad av Francis Challier och hans medhjälpare, samlade denna sportsliga sammankomst dubbelpar och trippelpar från hela byn med alla sommarbesökare, duktiga eller mindre duktiga spelare, nybörjare eller experter på poängräkning och kast. Under de livliga spelen flyttade partnerna sig från en plats till en annan i byn för att strida mot nya motståndare, fram till finalen som spelades på stora torget i ljuset av ficklampor och i en tystnad värdig höga tävlingar. Bland de skott som tävlade om skicklighet skrev namnen Exbalin och Saint Jean årligen in sig i vinnarnas lista.

Chassezac-dalen Evenemanget hade också sina kommentatorer och bland de mest pratsamma utmärkte sig Fernand Claveroli med sin stil. Denna stora berättare av anekdoter, stjärna bland kvällarna med vänner och en ren produkt av Canebière, erkändes av alla som en mästare av skämt och en mästare av ordvitsar: "säg, pecquelet, dina shorts, köper din mamma dem hos Renault? Nej herrn, men varför?" Och Fernand svarade med en skämt igen: "Åh, för att, min lille vän, Renault ligger i Billancourt!"

Dagen efter 15 augusti var det en annan musik! Vi väcktes av grymtningarna från grisarna vars vrål täckte både lammens bläkande, tjurarnas muande och det nervösa ljudet av deras klockor i denna "bucolico-cacophoniska" konsert.

Chasseradès var verkligen en fest utan stopp och den mytiska platsen för våra första erfarenheter. Tiden för våra första cigaretter, p4 eller blå filter skivor som vi rökte i hemlighet. För att skaffa dem var vi tvungna att antingen spara lite eller glömma att ge tillbaka växeln från inköpen, men framför allt konfrontera den granskande blicken hos madame tobaksaffärsinnehavaren. Efter att ha klättrat uppför trappan till hennes butik, tryckte vi på dörren och "pling pling" från dörrklockan hördes, avslöjande vår skuld. Madame dök upp med ett misstänksamt uttryck, svart som alltid hennes sorgklädda kläder och doften av tusentals blonda och bruna tobaker som omger hennes närvaro.

Till er, gamla vänner som känner igen er i denna påminnelse, har Chasseradès inte varit den stora platsen för er ungdom? Har den inte förblivit helgedomen där förvirringen av era första känslor återuppstår, där den blomstrande buketten av minnen avsöndrar dessa dofter av ungdom vars minne och kärlek har bevarat dess oförglömliga doft? Jag är säker på att de alla kommer att minnas sina Lozèriska semestrar, när varje år juli förnyade det magiska ögonblicket av deras återföreningar i Chasseradès. D. Ch. Extr. L’Être des étés Chasseradès.

Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.