St. Peters kyrka i Luc
|
|
St. Peters kyrka i Luc |
|
St. Peters kyrka i Luc, belägen i departementet Lozère, är en religiös byggnad som har överlevt århundradena och prövningarna. Den vittnar om regionens turbulenta historia, men också om tron och hängivenheten hos dess invånare.
Kyrkan i Luc nämndes för första gången i texter på 1200-talet, men den kan vara äldre. Den var en del av ett priorat som var beroende av domeriet i Aubrac, ett mäktigt kloster som grundades på 1100-talet av munkar från benediktinerordern. Domeriet i Aubrac var ett andligt och kulturellt centrum, men också en plats för mottagande och hjälp för pilgrimer och resande som färdades på vägen från Puy till Santiago de Compostela.
År 1215 uttalade Laterankonciliet IV, som samlade fler än 400 biskopar och abbotar, sig om doktrinen om transubstantiation, den årliga biktpraktiken, korståget mot albigensarna och förberedelserna för det femte korståget. Påven Innocentius III skickade dit en guldbulla för att bekräfta privilegierna för domeriet i Aubrac, som kyrkan i Luc är beroende av. Denna bula bevaras i kyrkans skatt som ett symbol för dess koppling till den heliga stolen.
Kyrkan är byggd i sen romansk stil, med en halvrund apsis, små pelare och skulpterade kapitäl. Den har också sidogallerier och en tvärgående galleria som användes för att separera män och kvinnor under gudstjänsterna. Denna praxis var liknande den i baskiska kyrkor, men omvänd: männen stod till vänster och kvinnorna till höger, medan det var tvärtom i baskiska kyrkor.
Kyrkan har anmärkningsvärda dekorativa element, som modillionerna som stödjer takfoten, de historiska kapitäl som föreställer bibliska scener eller fantastiska djur, samt väggmålningarna som pryder valven. Här kan man beundra geometriska, blommor eller djurmönster, samt heliga eller profana figurer.
Under 1500-talet drabbades kyrkan av skador från religionskrigen. Den plundrades och brändes av protestanter som förstörde en del av skeppet och klocktornet. Den restaurerades sedan av katoliker som tilllade en portik och en sakristi.
Kyrkan utsattes för nya skador under den franska revolutionen, som ledde till konfiskering av klostrets tillgångar och avskaffande av kulten. Den användes då som lada eller fängelse. Den blev nästan helt återuppbyggd på 1800-talet, efter en offentlig insamling initierad av prästen i Luc. Endast apsiden bevarades och registrerades som ett historiskt monument 1931.
År 1878 omvandlade invånarna i Luc donjonet av Lucs slott till ett kapell och installerade en staty av Jungfrun på terrassen. Lucs slott, som dateras till 1100-talet, var residens för herrarna av Luc, som ägde många rättigheter och mark i regionen. Det belägrades och togs av protestanterna 1575, och återerövrades av katolikerna 1593. Det övergavs på 1700-talet och såldes som nationell egendom under revolutionen.
Statyn av Jungfrun, som är 2,50 meter hög, är gjord av vitmålat gjutjärn. Den är synlig på långt håll och dominerar landskapet. Den är föremål för stor vördnad från invånarna i Luc, som tillskriver den mirakler och nåd. Den är också en referenspunkt för vandrare och turister som besöker regionen.
Samma år som statyn installerades passerade den skotska författaren Robert Louis Stevenson genom Luc under sin resa genom Cévennes med sin åsna Modestine. Han deltog i söndagsmässan och beskrev sin beundran för slottet och statyn av Jungfrun i sin bok "Resa med en åsna i Cévennes". Han skrev: "Slottet, med sin kapell och statyn av Jungfrun, stod på en utstickande klippa över byn och bildade en pittoresk och imponerande grupp".
År 1931 firar St. Peters kyrka sin registrering som ett historiskt monument, tack vare bevarandet av sin romanska apsis från 1300-talet, prydd med små pelare och skulpterade kapitäl. Den erkänns som en juvel av religiös konst i Lozère och drar till sig många besökare och arkitekturintresserade.
Kyrkan rymmer en liten statyett från 1300-talet, kallad "Cagassou", som föreställer en man i en otvetydig ställning. Den ligger vid hörnet av ett hus, nära postkontoret. Den vittnar om populär humor och yttrandefrihet under den tiden. Den är också en symbol för fruktbarhet och välstånd och är föremål för legender och traditioner. Vissa säger att man ska röra vid den för att få tur, andra att man ska klappa den för att få barn.
Klocktornet med kam är ett typiskt arkitektoniskt element i romanska kyrkor. Det är en klockmur i två nivåer, bestående av två öppningar som kröns av ett litet torn och en spira. Det har ett litet tak av trä för att skydda det mot väder och vind. Det är genomträngt av flera rundbågar som gör det möjligt att ringa klockorna. Dess mycket karakteristiska form, som helt klart påminner om formen av hårkam, har naturligtvis gett den detta ursprungliga smeknamn. Det dateras till 1300-talet, som bekräftas av en sten från dess fasad av stort granit som bär årtalet 1306. Det har restaurerats under 1800-talet, samtidigt som kyrkans skepp.
Klocktornet med kam är ett distinkt tecken på romanska kyrkor i södra Frankrike, särskilt i Auvergne, Languedoc och Provence. Det är ofta kopplat till lantliga eller avskilda kyrkor som inte hade råd att bygga mer komplicerade klocktorn. Det speglar också en spanskmuslimsk påverkan, som har spridits genom Pyrenéerna och Midi. Slutligen är det ett bevis på en tid då klockorna hade stor betydelse i det dagliga och religiösa livet, då de markerade timmarna, bönorna, festerna och varningarna.
St. Peters kyrka är en plats för tillbedjan som under hela året välkomnar olika och rika firanden. Dessa firanden ger möjlighet att lyfta fram det religiösa och kulturella arvet i regionen, men också att stärka banden mellan invånarna och besökarna. Här är några exempel på firanden som livar upp kyrkan i Luc:
Festen för St. Peter, den 29 juni, som hedrar kyrkans skyddshelgon i Luc. Denna fest är en av de äldsta och mest betydelsefulla i byn. Den börjar med en högtidlig mässa, följt av en procession som går genom byns gator, åtföljd av kyrkans klockor, som är registrerade som historiska föremål. Processionen stannar framför Lucs slott, där statyn av Jungfrun finns, för att hedra den. Festen avslutas med en gemytlig måltid där lokala specialiteter, som truffade eller charkuterier, avnjuts.
Festen för Jungfrun, den 15 augusti, som firar statyn av Jungfrun installerad på donjongen av Lucs slott. Denna staty, som mäter 2,50 meter i höjd, är av vitmålat gjutjärn. Den är synlig från långt håll och dominerar landskapet.
Den är föremål för stor hängivenhet från invånarna i Luc, som tillskriver den mirakler och nåd. Den är också ett landmärke för vandrare och turister som besöker regionen. Festen för Jungfrun börjar med en mässa, följt av en välsignelse av boskapen, som samlar uppfödare och deras djur. Festen fortsätter med en picknick där man delar bröd, ost och vin.
Festen för St. Michael, den 29 september, som firar byns skyddshelgon i Luc. Denna fest är nyare än de två tidigare, men den är lika populär. Den börjar med en mässa, följd av en välsignelse av skörden, som symboliserar slutet på sommaren och början av hösten. Festen fortsätter med folkliga aktiviteter som visar upp danser, sånger, kostymer och traditionella instrument. Festen avslutas med en bal där man dansar till gryningen.
Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.
Copyright©etoile.fr