Historia om Vans

romersk väg För tusentals år sedan, långt innan romarna satte sin fot på Galliens mark, bodde män och kvinnor redan i Vans-regionen, söder om Ardèche. De hade uppfört dolmen för att hedra sina döda och byggt försvarsverk för att skydda sig mot invasioner. På platån Croix de Bauzon grundade de en oppidum, en befäst stad, där de bedrev handel och jordbruk. De tillhörde folket av Helvier, som modigt kämpade mot den romerske erövraren, innan de ingick i allians med honom.

Romarna förde med sig sin civilisation, sitt språk och sin religion. De byggde en romersk väg som förband Alba-la-Romaine med Uzès, och som gick genom Vans. En gammal romersk väg som förenade staden Alba-la-Romaine (Alba Helvia) med Uzès (Ucetia). Den passerade genom Vans (Aventicum), en viktig stad i den romerska Gallien. Den romerska vägen är fortfarande synlig på vissa platser idag, särskilt på platån vid Lance, nära Vans. Den består av en stenlagd väg med breda stensättningar. Vägen är cirka sex meter bred och kantas av diken. Här byggde de villor, tempel och thermor. De odlade vin, oliv och vete. De spred konst och kultur. De satte sitt avtryck, som fortfarande är synligt idag.

I medeltiden fick Vans en ny glanstid. På 900-talet byggde härskarna av La Garde-Adhémar Banne-slottet, som dominerade Beaume-dalen i flera århundraden. Beläget på en kalkstensklippa med utsikt över Chassezac-slätten, har Banne-slottet en lång och rik historia.

Det började byggas på 1100-talet av härskarna av Bane, då det bara var en enkel kastell. Under århundradenas lopp utvidgades det och omvandlades, och blev ett riktigt medeltida slott, ett av de mäktigaste och mest praktfulla. På 1000-talet tillhörde slottet familjen Châteauneuf och senare familjen Joyeuse.

Från 1400-talet blev det ägt av familjen de Beauvoir du Roure, som behöll det fram till den franska revolutionen. Banne-slottet har bevittnat många viktiga händelser i Frankrike. Det spelade bland annat en avgörande roll under Camps de Jalès, en serie kungliga och katolska sammankomster under 1790-talet.

År 1792 brändes slottet ner av revolutionärtrupper som hämd för dess inblandning i Camps de Jalès. Ruinerna såldes sedan till en handelsman i Vans, som använde dem som stenbrott.

Tapisser Sedan början av 1900-talet har Banne-slottet genomgått omfattande restaureringsarbeten. Arkeologiska utgrävningar har avslöjat viktiga rester, och det görs insatser för att stärka och bevara ruinerna för framtida generationer.Idag står ruinerna av Banne-slottet stolt på kullen och erbjuder en enastående utsikt över Chassezac-dalen. Platsen är gratis att besöka och är en oumbärlig plats för historie- och kulturentusiaster.

Sankt Peters kyrka Runt den 1100-tals grundade Saint-Pierre-kyrkan utvecklades byn Vans, och lockade bönder, hantverkare och handelsmän. Samma århundrade grundade benediktinerälskarna klostret Notre-Dame-des-Vans, som blev ett känt andligt och intellektuellt centrum. Klostret grundades 1137 av klostret Saint-Gilles-du-Gard. Det byggdes på en plats som redan var bebodd av en gallo-romersk helgedom tillägnad gudinnan Vesta.

Klostret blomstrade under 1100- och 1200-talen, men började sedan att förfalla från och med 1300-talet. Det består av en kyrka, en klostergård och klosterbyggnader. Kyrkan är i romansk stil och byggdes på 1100-talet. Den är klassad som monument sedan 1927. Klostret är också i romansk stil och byggdes på 1100-talet; det är idag i ruiner. Klosterbyggnaderna byggdes på olika tider och i olika stilar. I klostret finns en staty av Jungfru Maria, som är ett viktigt pilgrimsmål. Den är i trä och är daterad till 1300-talet, och är sedan 1927 klassad som monument.

På 1500- och 1600-talen upplevde Vans sin guldålder. Tack vare silkeproduktion, eller sericultur, blev regionen rikare och moderniserades. Historien om sericultur i Vans i Ardèche går tillbaka till 1400-talet. Den nådde sin kulmen under 1800-talet, då den blev en viktig ekonomisk aktivitet för regionen.

Införandet av sericultur i Vans tillskrivs familjen Ventabren, som var medborgarbefälhavare i Vans från 1400-talet. Kultiveringen av mulberren, som är nödvändig för att föda upp silkesmaskarna, utvecklades och blev en allestädes närvarande kultur i Vans-landskapet.

sericultur i Vans På 1700-talet växte sericultur-aktiviteten med etableringen av silkesgårdar (uppfödning av silkesmaskar) och spinnare (verkstäder för tillverkning av silkesgarn). Det 1800-talet markerar sericulturens guldålder i Vans. Silke blev en lyxprodukt, som efterfrågades mycket, och staden blev ekonomiskt framgångsrik tack vare denna verksamhet.

Från slutet av 1800-talet började sericultur att avta successivt. Ankomsten av konstgjord silke och den internationella konkurrensen, särskilt från Fjärröst, försvagade den lokala produktionen. Under 1900-talet försvann nästan all sericultur i Vans. Mulberrarna röjdes upp, och silkesfabrikerna lades ner. De senaste åren har intresset för hantverksmässig sericultur vaknat again. Lokala initiativ syftar till att återuppliva denna verksamhet och framhäva dess traditionella karaktär och unika hantverksskicklighet.

Vans blev ett viktigt centrum för handel och hantverk, där man tillverkade lakan, tyger, hattar, skor, möbler, smycken, vapen och mycket mer. Många herrgårdar och offentliga byggnader byggdes, vilket vittnar om stadens välstånd och förfining. Vans väckte också intresse hos världens mäktiga. År 1629 gjorde kung Ludvig XIII och hans ministre Richelieu ett uppehåll här under deras kampanj mot protestanterna i Languedoc. På 1800- och 1900-talen genomgick Vans svåra tider. Silkeproduktion minskade i slutet av 1800-talet på grund av utländsk konkurrens och sjukdomar bland silkesmaskarna.

Ardèche Sedan vände sig staden mot turism och jordbruk. År 1868 byggdes järnvägslinjen Le Puy-en-Velay – Aubenas, vilket underlättade handel och resande. Redan under mitten av 1800-talet uppmuntrade järnvägens framväxt i Frankrike till ambitioner i regionen. Två viktiga städer i Centralmassivet, Puy-en-Velay och Aubenas, strävade efter att bli mindre isolerade och ansluta sig till det nationella nätverket. År 1863 startades det ambitiösa projektet Transcévenol — en järnvägslinje som skulle koppla samman Le Puy-en-Velay med Aubenas via Saint-Cirgues-en-Montagne. Denna 87 km långa linje skulle förbindas Clermont-Ferrand med Nîmes samt öppna nya ekonomiska möjligheter för regionen. Banans rutt blev dock mycket komplex. Att passera genom bergmassivet krävde byggnation av imponerande konstruktioner, som Rouxtunneln på 3 336 meter. De höga kostnaderna och tekniska svårigheterna fördröjde utvecklingen avsevärt. Trots ansträngningar och offentliga förklaringar om allmänt nytta 1906 och 1921, blev Transcévenol aldrig färdigställt. Första världskriget, den ekonomiska krisen och massbilens tillväxt satte punkt för projektet.

Idag finns kvar vissa rester av Transcévenol — som Rouxtunneln, övergivna broar och nedlagda stationer. De utgör tysta vittnen till en ofärdig järnbanedröm. Historien om Transcévenol är inte bara en berättelse om misslyckande, utan också en symbol för ambition och vilja hos de lokala invånarna att koppla sig till världen och utveckla sin region.Numera är tanken om en järnväg mellan Le Puy-en-Velay och Aubenas fortfarande inte helt förkastad. Pågår studier och utvärderingar för att undersöka alternativa och mer kostnadseffektiva lösningar, som lätt tåg eller spårvagn.

Vans blev en välkänd klimatiserad kurort dit spa-gäster kom för att njuta av den rena luften och solen. Men staden drabbades också hårt av båda världskrigen, som orsakade många offer och skador. År 1944 befriades Vans av motståndsmän, efter hårda strider mot tyska trupper.

I 2000-talet är Vans en livfull och attraktiv stad med cirka 2700 invånare. Staden är känd för sitt historiska och naturliga arv, som lockar många besökare. Turism är en viktig ekonomisk aktivitet, som erbjuder högkvalitativa och mångsidiga tjänster. Vans är ett perfekt utgångspunkt för vandring, cykling och klättring i de vackra landskapen i Ardèche. Staden är också stolt över sin historia, sina traditioner och sina personalities. Bland dem finns Jean-Étienne Championnet, general under den franska revolutionen; Pierre-Paul Riquet, ingenjör och skapare av Canal du Midi; och Charles-Ferdinand Ramuz, schweizisk författare.

Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.